yohannaaaa

Jahopp då var man utan blindtarm helt plötsligt då. 

Mycket märkligt, jag hade ju bara lite ont i magen.

Det började på lördagkvällen, trodde det skulle sluta i magsjuka, men det kom inget kräks och på morgonen efteråt hade jag fortf ont, då blev jag en smula oroad. (Jag har verkligen aldrig ont i magen)

Så ringde 1177 som tyckte jag skulle besöka akuten. 

Så först till Motala där dom inte kunde ge några svar, vidare till gyn i Lkpg, allt såg fint ut i skötet, dom bestämde att jag skulle läggas in över natten, det kom två läkare och klämde och kände på magen. Utan att ens blinka sa den ena 'Det rör sig om en blindtarmsinflammation'. Imponerande att dom kunde veta det direkt, jag hade ju ont mitt i magen och inte alls på höger sida.

Men eftersom jag inte hade så jätteont så blev jag ju inte prio ett, så fick snällt gå och lägga mig. Delade rum med två tanter som snarkade och pratade i sömnen. 

Man känner sig aldrig så ensam som när man ligger i en hård sjukhussäng mitt i natten. 

Nästa dag(måndag) kom det in en läkare som sa att dom skulle göra en titthålsoperation på mig under dagen, jag fick gå in i ett ljust kallt rum och duscha mig med nått illaluktande medel.

Sen fick jag vänta lääääänge.

På eftermiddagen blev jag körd till operation, där såg alla ut som utomjordingar, iklädda blåa dräkter, blåa mössor och tossar på fötterna. 

Det kom en massa olika narkosläkare och pratade om min nedsövning, dom förklarade noga hur allt skulle gå till.

Deras ord lugnade tyvärr inte mig så mycket. Spände varenda muskel i kroppen när jag rullades in i operationssalen. Där gick allt väldigt fort, en tjej höll min hand, en annan höll en lustgasmask över ansiktet på mig, den tredje sprutade in saker i blodet på mig, sen minns jag inte mer.

Vaknar av nån säger 'Är du vaken?'

Då ligger jag på uppvaket. Allt var färdigt. Hade dubbelseende i en timme och var så sjukt sjukt sömnig.

Sen åkte jag iväg till ett rum där jag sen fick ligga i ett dygn och igår fick jag åka hem.

Jätteskönt att komma hem, men jäklar alltså vad ont jag hade igårkväll, fick knapra lite morfin, men vill tro att jag har liiiite mindre ont idag.

Ludvig är på dagis till halv tre idag, så det känns bra. För jag behöver lugn och ro och jag får under inga omständigheter lyfta honom, då kan såren gå upp och det vore tråkigt.

Är evigt tacksam att det finns så bra vård i Sverige, men fy vad det är hemsk att vara inlagd på sjukhus.