yohannaaaa

 

Alltså, dessa mängder med vatten jag dricker, helt sjukt..there is no end.

Men det som är så märkligt är att jag knappt nånsin är kissnödig längre.

När jag var gravid kissade jag i snitt tjugo gånger per dygn, nu kanske sju?

Vart tar all vätska vägen!? Förmodligen förvandlas väl allt till bröstmjölk. Måste va så.

 

Idag var jag nära på att gå in på systemet för att kolla och känna och klämma på ölflaskor/burkar.

Eventuellt hade jag kanske tänkt att köpa nått också, men jag kom försent.

Spenderade alldeles för lång tid inne på Lindex, glömde bort tid och rum när jag tittade på bebiskläderna.

Har börjat fundera på vad Ludvig ska klä sig i på julafton.

Nått med hängslen vore fint.

 

Igår var vi ju i Boxholm som sagt.

Först hälsade vi på Ronny och Ewelyn.

Ewelyn hade gjort en adventskalender till Ludvig, målat så fint och klippt och klistrat.

Den har vi hängt upp på skafferidörrn, så imorrn får Ludde öppna sin första lucka :)

Sen åkte vi till mamma och hängde där en stund innan vi åkte hem igen.

 

Nu blir det soffan och Så mycket bättre.

Skulle väl egentligen ha gått till Elin på lite förfest.

Men jag orkante tyvärr.

 

Igår var jag och Ludvig ute på en promenad.
Det blåste nått så gräsligt, så Ludvig blev helt ledsen och rädd för alla vindar.
Men jag bäddade in honom ordentligt och då lugnade han ner sig, sen somnade han gott.

 

Ludvig har hållt låda i princip hela natten, inte så värst skrikig, bara mer osugen på att sova.

Så idag har tröttheten nått en högre nivå än innan. Jag ser typ stjärnor. Borde egentligen försöka sova lite, men den här egentiden man får när barnet sover är väldigt behövlig också.

Idag är en rätt jobbig dag känner jag.

att ha en bebis är inte bara så lyckligt hela tiden. Dom som påstår det ljuger.(Som Blondinbellajäveln)

 

 

Idag är Ludvig en månad stor<3

Det firar han genom att äta extra mycket god mumsig mjölk.

 

 

I lördags var jag med mamma och Ewelyn till Kungshöga, för det var öppet hus och Julia var där och 'visade upp' sin linje. Jag hade till och med sminkat mig dagen till ära. Vi gick en snabb rundtur, sen fikade vi och jag åt en sån god daim-muffins.

(Btw, så tycker jag det är så roligt att mamma och dom ska flytta hit, bara ett stenkast bort som vi säger) Sen på eftermiddagen kom Elin och Lasse och hälsade på.

 

Igår tog jag bilen till Babyproffsen och köpte en fin babysitter.

Tänkte att det kan ju va kul för barnet att komma upp lite och se saker, inte bara ligga i nestet och stirra i taket.

Men det verkar som han är lite för liten för sittern än, han glider liksom omkring och hamnar på snedden, men hoppas han ska gilla den om några veckor.

 

Nu har det snart gått fyra veckor sedan jag och Lucas genomgick en förlossning.

Helt sjukt vad kroppen klarar egentligen, för den smärta man känner när värkarna är som värst är inte av denna värld. Och att då vissa klarar av att genomgå detta med endast lustgas är för mig helt galet.

Jag hade i stort sett redan bestämt mig för att använda epidural redan från start.

Och TACK GUD för denna bedövning.

 

Jag blev ju igångsatt i vecka 42+1.

Nekade Cytotec-tabletten och fick istället en ballong uppkörd i livmodern.

Sådär effektivt, tog tolv timmar innan något hände och då drog barnmorskan i princip ut ballongen när jag var öppen 4cm(den ska egentligen ramla ut av sig självt), efter det gick allt snabbt, hon tog hål på vattnet, kändes som jag kissade ner hela sängen med varmt urin, fick nål i armen med värkstimulerande dropp som hon saktade ökade mellan varven. Det var väldigt effektivt, började göra väldigt ont väldigt snabbt.

Bad om lustgas, men bm ville vänta - jaha!

Fick istället en pilatesboll som vi fick roa oss med. Jag satt och ojade och andades på den där jävla bollen medans Lucas satt bakom och försökte massera lite samtidigt. Tillslut fick jag lustgas, ingen effekt. Blev bara yr och illamående.

Försökte stå, sitta, ligga, gå...minns inte riktigt, men tror att det slutade med att jag låg på sängen och skrek med lustgasen i handen.

Narkosläkaren kom med epiduralen en timme försenad. Då var jag inte längre vid mina sinnes fulla bruk.

Edan gjorde som sagt susen, jag kom tillbaks till livet. Kunde andas normalt. Smärtan försvann. Vi passade på att sova ett par timmar. Vaknar sen till av att det börjar göra ont igen. På med lustgas och andas andas andas. Denna andning alltså.
Sen kommer krystvärkarna ganska fort. Det var bland det läskigaste under hela förlossningen, sån sjuk känsla att kroppen tar i och jag bara får hänga med. Jag skriker och vrålar och kroppen krystar. Väldigt obehagligt också när man känner att nånting är på väg ut. Hur det liksom svider och bränner som eld i skötet.

Och sen det där när barnet är halvvägs ut och man liksom måste stanna upp och andas och flåsa, absolut inte krysta förns nya värkar kommer. Tur att man inte ser nånting vad som händer därnere.

Efter en halvtimmes krystningar kom han ut. Likt en alien. Toppigt huvud, grå och slemmig med navelsträngen runt halsen. Men han börjar andas så fort han hamnar på mitt bröst.

Han mådde jättebra. Själv sprack jag till Jerusalem och tillbaks. Bristning grad 4. Får aldrig mer föda vaginalt.

Lucas har varit helt fantastisk alla dagar i veckan. Hade aldrig nånsin klarat nått av detta utan honom<3

 

Finns egentligen mer att skriva, men jag orkar inte. Nu får det vara punkt. HÄJ!

 

 

Igårkväll/halva natten var Ludvig riktig stökig...Han ville absolut inte somna.

Tillslut var han så övertrött så han bara flaxade med armar och ben i flera timmar.
Lucas fick inte sova så mycket inatt och jag fick inte sova så mycket i morse.
Vi är alltså rätt trötta och lite griniga idag.
Det här med sömnbristen är helt klart det jobbigaste med att ha ett litet pyttebarn.

 

Idag fyller Ludvig tre veckor. Hurra!

Tiden går snabbt och långsamt på samma gång.

Ungefär som när man är gravid.

 

 

Igår var Elin och Chrille här på kvällskvisten och sa hej.

 

Igår fick Ludvig ett babynest av våra fina vänner.

Vi vet inte riktigt vad han tycker om det än, men just nu ligger han och sover i det iaf. Igår blev han dock helt vansinnig efter ett tag när vi la honom där i.

För helst vill han ju ligga på en som ett plåster och det är ju såklart också jättemysigt.