Vilket helvete!
Aldrig mer, aldrig mer säger jag!!
Efter att pillren börjat verka fick jag sätta mig och vänta och vänta och vänta..
Vid elva började det sätta igång..I början gick det ganska bra..Men efter andra blödningen höll jag på att svimma av smärta. Höll på att vända ut och in på mig själv.
Barnmorskan erbjöd bedövning på livmodern. Jag tvekade inte ens.
Det gjorde underverk. Jag kunde sitta still och andas ut.
Vi lämnade Karolinska vid tre..Men då hade jag ungefär lika ont som innan igen.
Jag hade panik på bussen. Kröp bokstavligt talat uppför trapporna till mig.
Vid fem började det äntligen lugna ner sig.
Tog en Ipren, då blev det genast bättre.
Lucas var fantastisk hela tiden. Och barnmorskan som tog hand om mig också.
Sen på kvällen kom Jonna. Vi åt chips och kollade på den dåligaste Wallander-filmen.
Jag var lite orolig att behöva sova ensam så jag bad Jonna ha ljudet på, på sin mobil under natten ifall det skulle blivit nått akut. Som tur var blev det inte det.
Jag sov gott.
Och idag känner jag mig mycket bättre.
Fast jag blir helt yr när jag tänker på vad det är jag har gjort!
Ska se till så att ppillren aldrig mer tar slut. För det här vill jag aldrig mer vara med om!
Puss
Hej!
Jobbigt när man hamnar i en sån sits och måste genomgå sånt här.
Jag har själv gjort abort, och vet hur påfrestande det är både fysiskt och psykiskt. Men känner man att det är det ända rätta så är det inte fel. Man måste tänka både på sig själv och fostret. Man gör det som är bäst!
Hoppas du mår bättre snart!
Ses imorrn (för du ska väl med på kryssningen?)
Kram!
Ja det har varit riktigt jobbigt men jag vet att detta var rätt beslut så på nått sätt känns det ändå bra. Nu är jag bara lite orolig för att det ska bli komplikationer.
Kryssningen ska jag med på!:)
Så vi ses snart!
Kram
Det får vi absolut hoppas på att det inte blir! Och risken är ju faktiskt rätt liten. Men förstår ändå om du är orolig.
Japp det gör vi =)
Kram!
