Och nu då?
Inte så kul för Lucas men jag har förklarat situationen så han fattar varför jag är lite okontaktbar.
Varför jag har ångest är för att jag inte riktigt känner mig tillfreds med vart jag befinner mig livet just nu.
Jag känner mig för tillfället lite outvecklad. Jag vill utvecklas. Så hur ska jag gå vidare?
När jag var hemma i Bholm nyss så bodde ju jag och Lucas hos mamma och hon hade det så himla hemtrevligt och fint, så vill jag också ha det. Jag menar inte att jag vill bo i Bholm, jag menar att jag inte vill hyra i sjunde hand. Jag vill ha nånting eget. Med mina egna saker. Egna möbler.
Och så vill jag utbilda mig. Först och främst till undersköterska.
Men det tänker jag inte börja ta tag i förns jag vet med säkerhet vart jag ska bo.
Så vart ska jag bo?
Det bara fullkomligt kryper i kroppen.
Jag måste ta mig förbi draken så jag kommer till Next Level.
Neeeeeeeeeej, INTE ångest! Den måste vi få bukt på!!!
Vad sägs som Göteborg??? Där tror jag du skulle trivas bra tror jag! Kom och hälsa på och känn efter i vart fall! Börja promenera nu, så är du säkert framme till nästa måndag iaf!;)
Jag saknar dig vännen och vill träffa dig ju!
Jag vet inte om gbg är det rätta för mig, men hälsa på dig ska jag såklart göra..Så fort våren närmar sig kommer jag som ett skott :)
Nej, jag håller med, du får inte lämna mig i sthlm och flytta till konkurenten gbg! Haha. Ångest är skit, I know, på torsdag kan vi snacka om skiten i timmar. Sen kilar vi iväg och svettas ut all ångest under ett svettigt, förmodligen jävligt jobbigt, aerobicspass!! <3
Men det är väl fantastiskt. har man bara bestämt sig för en förändring så har du ju nu hela jäkla världen framför dina fötter! Du kan ju bli o göra precis va du vill. Kör i vind!
